Dömd till fem års fängelse för ett brott som inte finns.

Ulf Wiberg är anklagad och dömd för allvarliga ekonomiska brott som det inte finns stöd för i
svensk rätt*. Den bevisning som använts är i
själva verket endast antaganden och påståenden
av åklagaren, vilket klart har påvisats av erkänd
juridisk expertis.

Ulf Wiberg är anklagad för att ha varit huvudman för en så kallad karusellhandel med mobiltelefoner. Åklagaren har påstått att Ulf Wiberg under sommaren 1997 konspirerat med flera andra företagare på ”okänd plats och vid okänd tidpunkt”
för att undandra staten mervärdesskatt (moms).

Vid all handel med varor och tjänster betalar företagen moms till sina leverantörer när de köper varor och tjänster av dem. När sedan varorna och tjänsterna säljs vidare lägger företagen på moms. Denna moms betalar företagen in till Skatteverket.

Bedrägeriet har enligt åklagaren gått till så att Ulf Wiberg gjorde momsavdrag,
helt legalt, när han köpte mobiltelefoner av sina leverantörer. När han betalade sina leverantörer var moms inkluderat i priset. Denna moms skulle leverantörerna betalat in till Skatteverket, vilket de inte gjorde utan de behöll momsen själva.

Eftersom åklagaren inte hade några som helst bevis för att Ulf Wiberg skulle medverkat i en konspiration, påstod åklagaren istället att Ulf Wiberg borde ”ha vetat och ha förstått” att hans leverantörer inte tänkt betala in moms till staten. Detta trots att det är klarlagt att Ulf Wiberg kontrollerat att hans kunder var registrerade hos Skatteverket och var godkända för statliga inköp. Det har dessutom aldrig visats att Ulf Wiberg själv skulle ha haft en otillbörlig vinning eller hur han skulle kunna
”ha vetat och ha förstått” att hans leverantörer tänkte handla brottsligt.


Den 11 september år 2000 eftertaxerar Skattemyndigheten Ulf Wibergs företag moms som hans leverantörer skulle betalat. Sammanlagt 30 250 343 kr. Detta saknar lagstöd. Det är inte lagligt att flytta punktskatter eller moms mellan företag. Ulf Wiberg är därmed dömd för ett brott som inte finns.

Den bevisning som åberopats för att döma Ulf Wiberg till FEM ÅRS fängelse är av intet värde. Åklagaren har genomgående tolkat helt normala affärsförbindelser, möten och procedurer som kriminella och som led i konspirationen.

Dessutom används påståenden från medåtalade som framkommit vid pressande polisförhör under förundersökningen, där åklagaren har erbjudit de medåtalade förmåner mot att de kastat skulden på Ulf Wiberg. Detta förfarande är helt i strid med rättegångsbalken. Ovan nämnda påståenden från de medåtalade har sedan tagits tillbaka innan de muntliga förhören vid rättegångarna. Att tillåta utsagor från förundersökningen som bevis på det sätt som domstolen gjort är i strid med rättegångsbalken då endast muntlig framställning gäller vid en rättegång.

Av juristen Erik Wahlbergs rättsutredning och de utlåtanden som återfinns på denna hemsida av jurister, advokater och specialister på skatterätt, framgår det att all framlagd bevisning är av intet värde. Åklagarnas och domstolarnas påståenden och agerande döms enhälligt ut.

Till fallet Ulf Wiberg hör också att han drabbats av en livshotande hjärntumör som opererats bort. Under den efterföljande rehabiliteringsperioden spärrades Wiberg in i fängelse och större delen av behandlingen avbröts av ekonomiska skäl. Detta
medför att han riskerar bestående men (bl.a. halvsidig ansiktsförlamning) eftersom inte tillräcklig behandling sätts in i tid.

Fallet Ulf Wiberg har mycket stort allmänintresse på grund av de stora risker för rättssäkerheten som åklagarens och domstolarnas agerande medför. Med den argumentation som använts kan alla företagare bli skyldiga att betala moms som förskingrats av deras leverantörer.

För att illustrera denna rättsosäkerhet, kan man göra följande analogi:
Låt oss säga att du säljer en cykel till din granne. Grannen cyklar till en bank och rånar den. Polisen får fast grannen, men får inte tag i de stulna pengarna. Då blir du som sålde cykeln gripen och man kräver att du ska betala tillbaka de stulna pengarna. Du borde ju ha förstått att grannen skulle använda cykeln i rånet. I praktiken innebär det att: Om någon säljer en cykel till en annan, kan det medföra att säljaren blir en förbrytare om köparen använder cykeln i kriminella handlingar.

 


* Läs gärna artikeln "Skatteverkets momspraxis är olaglig".
  Finns under avsnittet Referensartiklar.